jadoreoliwia

för något som känns en evighet sen var ja verkligen lycklig.
mitt liv hade inga problem, ja såg inte längre än fram till nästa timme.
jag ville inte ha något ur livet, bara leva.
ja ville upptäcka nya saker, prova nya gränser.
ja kände ingen press, ingen stress & ingen ångest.
livet va som en dans på rosor.
& ja skulle göra allt för att få ha det så igen..
alla dom varma sommar kvällar när ja verkligen var lycklig.
ja minns alla lukter, alla känslor & all glädje.
nyfunnen kärlek till något som senare gjorde mej sällskap i ensamheten

men ja växte upp.. lite för snabbt, men ändå stannade en del av mej kvar i den åldern.
jag fick lite för mycket problem, lite för snabbt, & ja såg allt komma krypande fram ur hörnen.
ja ville leva självständigt, till varje pris, om de så va att skada min egen familj.
ja upptäckte för mycket nytt, korsade för många gränser, alldeles för snabbt
pressen, stressen, ångesten var stor.. som ett hål i magen
livet var som en dans på roser, taggig som fan.
ja ville tillbaka, & det vill jag fortfarande
alla dom mörka, kalla kvällar ja spenderat i min ensamhet med min gamla kärlek i handen.
ja minns känslan av att svälja utan vatten,
att dra in röken & göra lekar av det. utmana & bli utmanad.
all ensamhet.. ja va inte lycklig..

ja va inte lycklig på flera flera år.
tills nu, nu börjar mitt liv komma tillbaka.
jag är ett antal år äldre nu & ja har växt upp.